Ormen bor i en varm och fuktig håla (munnen).

För det mesta har han stängt grindarna (tänderna) och ytterdörren (läpparna). Ibland tittar han snabbt ut för att se om det kommer någon (snabbt ut och in igen med tungan). En dag såg han en stor och farlig ormvråk, som ville ta honom (vifta med armarna). Då skyndade han sig in bakom grindarna (tänderna), men han stängde inte ytterdörren (läpparna) för han ville kunna se om ormvråken var kvar. Det var den! Då tänkte ormen att han skulle skrämma ormvråken. Han gjorde sitt farligaste ljud där han låg i säkerhet bakom grindarna (stängda tänder: ssssssssssss). Ormvråken verkade inte höra något, så ormen tog i för allt vad han var värd: SSSSSSSSSSSSSS. Då blev ormvråken så rädd så att han nästan ramlade ner från stenen han satt på. Han flaxade iväg det fortaste han kunde. Ormen öppnade grindarna och tittade åt alla håll (för tungan från mungipa till mungipa och upp och ner), men ormvråken var borta och kom aldrig mer tillbaka! Snipp, snapp, snut, så var sagan slut. (Gör /s/ såsom ormen gjorde) --------- Det är något som surrar (frikativt r-ljud, stockholmsR…surrrr). Hallå myggan, är det du som surrar? (hög frekvens iiiiiiiiiiii) Nej det är inte jag! Hallå kylskåpet, är det du som surrar? (mycket låg frekvens, djupt ner i halsen brrrrrrrr) Nej, det är inte jag! Hallå arga hunden, är det du som surrar? (grrrrrr, långt bak i halsen) Nej det är inte jag! Hallå farbrorn som borrar i gatan, är det din maskin som surrar? (övertydligt vibrerande r-ljud rrrrrrrrr) Nej det är inte min maskin som låter så! Hallå humlan, är det du som surrar? (frikativt r-ljud/stockholmsR….surr) Ja, hur kunde du veta Hummel rummel rut, så var sagan slut.